Äntligen

Beskrivning

Som barn upplevde jag att livet var enkelt. Jag var en glad grabb och min tro på Gud lika självklar som att det fanns vatten i kranen. Det var först i skolan som både jag själv och andra upptäckte att jag var annorlunda. Det dröjde inte länge förrän elaka gliringar hördes bakom min rygg. Jag kände en stark attraktion till killar men visste att det var förbjudet; pastorn i min församling pratade alltid om att äktenskapet var mellan man och kvinna. Jag upplevde att jag inte passade in någonstans, inte i kyrkan och inte heller i skolan. Vilsenheten var enorm och jag förvandlades till en osäker, ensam och kontrollerad person.

När jag var med i gruppen Blond och vi vann Melodifestivalen och hela svenska folket förväntade sig att vi skulle ta hem segern i Eurovision Song Contest i Dublin kollapsade jag fullständigt. Minuterna innan vi skulle sjunga inför flera hundra miljoner TV-tittare hängde jag över toalettstolen bakom scenen.

Det var när jag för första gången vågade kyssa en kille som ångestklumpen i magen försvann och när jag sedan träffade den jag trodde var mannen i mitt liv fick jag äntligen uppleva känslan av att vara älskad på riktigt. Livet var underbart – ända tills jag tog honom på bar gärning med en annan.

Förkrossad sökte jag mig tillbaka till min kristna tro och fick i London träffa en pastor som sa sig vara en stor Gudsman. Jag berättade att Gud hade accepterat mig som homosexuell och att jag äntligen hittat hem. Men han dömde ut mig totalt och sa att homosexualitet ledde till självmord. Dagen efter stod
jag på relingen på ett stort fartyg. Jag tänkte ta mitt liv… Gabriel Forss

Därför ger jag ut Äntligen:
Gabriel uttrålar en godhet och kärlek som jag sällan stött på hos andra människor. Och så sjunger han som en gud! Över 3000 personer har gått i hans körer och jag tror att de flesta av dem är nyfikna på honom som person. Jag med! Så tack Ola Lauritzson och Anna Benson som från olika håll ledde Gabriel till mig. Annika Bladh

Läs mer